Jag sover för lite. Jag har aldrig tyckt om att gå och lägga mig. Jag är sällan trött på kvällarna och har ofta tusen saker kvar att göra. Och så kan jag ju missa nåt. Den känslan har väl minskat med åren, men den har funnits i många sammanhang. Alltid sist kvar på festen - det är jag det. Att dröja sig kvar lite till bara utifallatt nåt kul händer. Eller bara nåt. Vad som helst.
Nuförtiden med alla barn och sånt så är det inte förrän vid niotiden, när barnen sover, som man får den där egentiden. Efter plock och pack och fix i kök och hem är det så skönt att sätta sig vid datorn. Surfa lite, blogga lite, läsa bloggar, kolla fejjan, svara på mail, betala räkningar, surfa lite, blogga lite, läsa bloggar, kolla fejjan... Jag går sällan i säng före tolv. Och upp 5.40 varannan dag och 6.40 varannan. Det håller ju inte i längden. Inte alls. Nu är jag trött. Jättetrött. Säg åt mig att inte blogga ikväll. Jag måste sova.
Fru Olsson skriver om familjeliv och vardag. Hon funderar en del på vad hon ska bli när hon blir stor, varför hon gör si eller så och varför livet ibland känns som en charad. Beslutsångest präglar fru Olssons vardag och hon lever efter devisen 'Man ångrar sig alltid.' Det är något fru Olsson vill ändra på. Målet är att njuta av livet, leva i nuet och att skapa sin egen framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar