Det var inte förrän jag träffade T som jag började springa överhuvudtaget. Han inspirerade och peppade mig. Vi sprang utefter Djurgårdsbrunnskanalen och det var korta och långa rundan, det var mellantider och jag ritade grafer och hade mig.
Och med jämna mellanrum har jag tagit upp löpningen igen. För det är det enda jag hinner med. Eller som jag eventuellt kanske har möjligtvis lite tid över för. Om jag hinner... Och om jag orkar... Nu försöker jag komma igång igen. Men det är så tungt. Jag är så tung. Och min kropp tar stryk. Jag får ont i höfter, vader, knä och svank. Alltid är det nåt som krämpar.
Min PT tog fram ett program som skulle stärka bålen och musklerna man använder vid löpning. Programmet tar bara en kvart. Men det är skitjobbigt. Och så blir det inte av. Men nu kan jag stolt berätta att igår körde jag ett pass. Svetten rann. Och jag insåg också att jag behöver köpa en ny hantel... Min 2 kilos vetemjöls-hantel är för otymplig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar