fredag 19 oktober 2012

När leendet liksom fastnar

På barnens skola turas klasserna om att hålla i en morgonsamling för de andra klasserna. Oftast blir det Bellman-histoier och dansuppvisning... En gång per termin har man stor-morgonsamling för fler klasser och uppträdandet är lite mer genomarbetat. Hela klassen är med och oftast är det en teater baserad på något de nyss jobbat med i skolan. Teatern idag handlade om den nordiska mytologin. A-son spelade guden Balder och hade en replik. Han skötte det galant.

I historien hade de lyckats få med både sång och dans och till och med en modevisning. Gudinnorna skulle hjälpa Tor att klä ut sig till Freja, så att han kunde låtsas gifta sig med en dumming, för att få tillbaka sin hammare. Det var storyn. Så gudinnorna tog med sig Tor och på en skärm visades sedan gudinnornas modevisning. De hade filmat och de fyra tjejerna gick på cat-walken och tittade in i kameran, vickade på höften, gjorde slängkyssar, rörde läckert på axlarna och lade huvudet på sned. Varv på varv på varv.

Och jag kände mig genast illa berörd. Och det är då jag önskar att jag var lite mer som Ketchupmamman eller Lady Dahmer. Som hade sagt kloka saker om påfundet. Som hade opponerat sig. Som hade kunnat motivera det, som hos mig bara är en magkänsla. En magkänsla som säger att det här var väl inte bra. Vad ger detta för bild av tjejer? Varför var inga killar med i modevisningen? Varför måste de röra på axlarna så där? Och se läckra ut. Tankarna snurrar. Överreagerar jag? Vad tycker de andra? Det ingick ju i storyn att det var gudinnor som hjälpte Tor. Det var bara ett kul inslag. Och de härmade ju bara en modevisning som ju faktiskt ser ut så där. Och föräldrarna till flickorna verkade nöjda och stolta. Medan jag var glad att inte min dotter hade varit med. Å andra sidan tittade hon ju på. Och fick ännu en gång bekräftat hur en tjej ska vara. Och se ut.

Jag blir så förvirrad. Jag tycker det är onödigt att spä på stereotyperna. Samtidigt tänker jag att de leker ju bara. Tycker det är kul att klä ut sig. Och min son dansade ju faktiskt hambo med en annan kille i pjäsen. Och det var ju inget konstigt för nån. Kanske är de redan medvetna på barnens skola. Kanske tänker de genus? Jag vet inte - är det så farligt egentligen? Är jag överkänslig? Eller borde jag säga ifrån?

Inga kommentarer: