Kvalitetstid med Monopol

I helgen hade vi en fin stund. Medan Vildis och pappan var till Ikea. Och medan Lill-Tjatten sov. A-son fick välja. Och om A-son får välja blir det Monopol. Med mamman och mormor och morfar. Hela gänget och bara han. Vilken lycka.

Det gick dåligt för mig så klart. Och bra för A-son. Som han strålade. Han kunde till slut inte sitta still pga alla hus och hotell han byggde på Norrmalmstorg. Han hoppade och skrattade högt av förtjusning när jag för tredje gången hamnade på hans gata. Med tre hus. Jag gick i konken förstås. Även min gamle far levde upp. Inte lika väntat. Men som han spelade. Med spjuveraktig blick satsade han allt. Köpte alla gator han kom åt. Spenderade pengar på hus och hotell. Skrattade och levde rövare.

Mor och jag har en mer sansad relation till Monopol. Min egen åsikt är att det är förbaskat tråkigt. Det tar ju aldrig slut. I evigheters evigheter går man runt runt och hamnar på Norrmalmstorg. En gång hamnade jag inte på Norrmalmstorg. Då hamnade jag på 'Chans' precis alldeles innan Norrmalmstorg. Vilken tur tänkte jag. A-son surade lite, men läste åt mig på kortet. 'Gå direkt till Norrmalmstorg...' Oj, vad han njöt då, den där A-son...