Det här med mammografi är ju ingen höjdare. Eller det är det ju. Det är toppen att det finns. Men själva undersökningen. Allt enligt löpande-band-principen. Först inskrivning. Vänta i väntrum bland andra damer. Hänvisning till litet bås. Avklädning bakom draperi. Vänta i bås med dagens Metro. Inropning till syster. Rabbla personuppgifter. Barbröstad och lite generad.
Och hennes jobb då. Lyft, tryck in, vik ihop, platta till. Scanna. Och så nästa. Lyft, tryck in, vik ihop, platta till. Scanna. Och där står man. Som i ett skruvstäd.
Och för varje dag som går och jag inte fått nåt svar så bekräftas farhågorna. Inne i mitt huvud.
Nej. Ingen bild till det här inlägget.
Fru Olsson skriver om familjeliv och vardag. Hon funderar en del på vad hon ska bli när hon blir stor, varför hon gör si eller så och varför livet ibland känns som en charad. Beslutsångest präglar fru Olssons vardag och hon lever efter devisen 'Man ångrar sig alltid.' Det är något fru Olsson vill ändra på. Målet är att njuta av livet, leva i nuet och att skapa sin egen framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar