I oktober förra året fick jag hälsporre. För att jag började spela basket. Det var straffet för att jag hittade en träningsform som var kul... Som jag ville gå på. Som jag verkligen inte ville missa. Nu har jag missat den i snart ett år. Under detta knappa år har jag varit hos naprapat och fått massage och akupunktur, hos sjukgymnast på stötvågsbehandling i två omgångar och jag har provat en handfull (fotfull?) olika inlägg.
Och visst har det blivit bättre. Jag har inte lika ont, men jag känner av det fortfarande. Jag måste alltid ha tofflor på mig inomhus. Och gympaskor till allt... Klackskor kan jag glömma än så länge. Och nu får jag kanske leva med det här. Börja småträna. Ut och gå. Testa mig fram. Och vila om jag får ont. Men kommer jag någonsin kunna springa igen? Och framförallt - kommer jag kunna spela basket...
2 kommentarer:
När jag såg att du lagt upp ett nytt inlägg såg jag bara rubriken på FB och läste då "Hälsoporren" alltså inte "Hälsporren". Tänkte genast, hm.... vad har du nu hittat på att skriva om?
När jag kom in såg jag att det var ju inte alls något "porrigt" inlägg, det var ju ett av dina "vanliga" tänkvärda, igenkännande inlägg.
Vad besviken jag blev? Över att du inte kan spela basket igen ;-). Hoppas att det ger med sig så att du kan börja spela snart.
Ta en dag i taget och fortsätt med dina oporriga, tänkvärda inlägg. De förgyller min dag!
Tack!! / Kram Richard
Haha! Tack Richard!
Ja, bloggen skulle kanske bli lite mer spännande med lite porriga inlägg, men jag tror jag fortsätter med vardagsdramatiken ändå... // Karin
Skicka en kommentar