Vi har ett vackert juleträd vid infarten till byn. Mitt i en rondell står ett helt vanligt träd som närmare jul blir silverglittrande och täckt av massor med små lampor. Så vackert och stämningsfullt och jag blir glad och då blir jag snäll och säger snälla saker och kör bilen lugnt och ger godis till barnen och handlar en massa roliga presenter och ringer hem till mamma och ler åt folk på gator och torg osv osv ja ni fattar. En positiv spiral.
Nu är det nån klåpare som har hängt upp blinkande istappar i trädet. Såna där där ljuset liksom rinner ner genom istappen. Det blinkar och blippar i ögonen. Förskräckligt och jag blir arg och skäller på barnen och svär åt hundar och gör vansinnesomkörningar och svarar inte i telefonen och ringer inte ens till mamma... ja ni fattar...
Så himla onödigt...
Fru Olsson skriver om familjeliv och vardag. Hon funderar en del på vad hon ska bli när hon blir stor, varför hon gör si eller så och varför livet ibland känns som en charad. Beslutsångest präglar fru Olssons vardag och hon lever efter devisen 'Man ångrar sig alltid.' Det är något fru Olsson vill ändra på. Målet är att njuta av livet, leva i nuet och att skapa sin egen framtid.
1 kommentar:
Jag fattar preciiis - hatar julbelysning som är för vit och stark och otäck...Ska snart gå över till grannen, tror jag, och be dem köpa ny belysning till sin balkong. Jag ser den när jag sitter i min TV-hörna och det är ooomysigt ;-)Kram & godnatt!
Skicka en kommentar