Idag tränade jag för första gången på tre veckor. Hon var här. Min Personal Trainer. Hon hade med sig ett nytt redskap. Jag har mest kört pilatesboll hittills. Nu hade hon med en hal matta som man skulle glida omkring på. Man satte tex foten på en liten matta och sen gled man iväg i ett utfallssteg och det gick ju bra, men man skulle tillbaka också. Eller så satte man armarna på mattbitarna och gled iväg så långt man nådde och så isär med armarna och tillbaka och upp igen. Äh, det går ju inte att förklara, men jag lovar att det var jobbigt. Väldigt jobbigt. Jag fick kramp-jobbigt. Jag kommer få värsta träningsvärken-jobbigt.
Motivationen då. Jag har nu gått ner 7 kg sen vi började. Jag får jättemycket beröm. Det är bra. Och så sade hon till mig att jag FÅR INTE gå upp dem igen. Så är det bara. Och det har hon ju rätt i förstås. Jag får helt enkelt inte börja fuska nu.
Men jag berättade inte om de två chokladkakorna jag köpt...
Fru Olsson skriver om familjeliv och vardag. Hon funderar en del på vad hon ska bli när hon blir stor, varför hon gör si eller så och varför livet ibland känns som en charad. Beslutsångest präglar fru Olssons vardag och hon lever efter devisen 'Man ångrar sig alltid.' Det är något fru Olsson vill ändra på. Målet är att njuta av livet, leva i nuet och att skapa sin egen framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar