Luciafirande

Vi har ju också firat lucia förstås. Oj vad vi har firat. Först med knattarna på dagis. Ett gäng med söta men förvirrade små tomtar och pepparkaksgubbar. De gick in på led typ. Eller i grupp. Förutom de som gallskrikande sprang in lite före. Efter de gallskrikande kom de smågråtande. Och sist kom de storögda chockade. Lill-Tjorvas kom bland de sista. Storögd och förvånad i tomtedräkt. Alla söta barnen rusade till sina föräldrar utom Lill-Tjorvas. Han fortsatte att storögt gå runt och titta. Han tittade på mig men visade inga tecken på att vi kände varann. Han fortsatte gå storögt runt runt. En fröken kom fram till honom. Ojoj vart har vi dina föräldrar... Jag vinkade lite och sade att han hade sett mig men att han dissade mig. Lill-Tjatten fortsatte gå runt. Som om han letade efter några nya föräldrar. Vilka ska jag ta... Sen kom nästa fröken. Oj då hittar du inte dina föräldrar. Jag vinkade lite igen. Jodå men... När Lill-Tjorvas tittat klart gick han ut ur rummet och började leka igen. Men då gick jag och hämtade honom. Han sade inte emot i alla fall så kanske accepterade han mig som sin mamma. Sen åt vi lussebullar.

På kvällen var det dags för de stora barnen. Nu tågades det fint. Och det sjöngs både nya och gamla låtar. Lill-Tjorvas blev storögd igen och klev raskt upp på scenen och sällade sig till tomtarna. Det är ju lite gulligt tänkte mamman och stoppade honom inte i tid. Tills jag upptäckte hur hela luciatåget började svaja och fnissa. Inte lika gulligt kröp då mamman upp på scenen och bar ner den bångstyriga och skrikande tomtenissen.

Av ca 50 barn i luciatåget var ungefär hälften tomtar. En fjärdedel pepparkaksgubbar och en fjärdedel tärnor. Sen tre stjärngossar och två lucior. En lucia från varje klass. Som hade lottats fram. Jag läste Ketchupmammans inlägg om urvalsprocessen till lucia och huruvida killar ska få vara lucia. Ett oerhört välformulerat inlägg. Jag håller helt med henne. Men ändå. Hur svårt är det inte att tänka nytt. Jag skulle inte tycka det var lika fint med en manlig lucia på TV. Det skulle kännas oseriöst och fånigt. Men självklart tycker jag att småkillarna på dagis och skolan ska få välja vad de vill. Och småtjejerna också. När A-son gick på dagis ville han också ha en luciakrona så klart. Men han ville vara tomte också. Så då fick det bli tomtelucia. Han strålade. Naturligtvis var det nån obetänksam pappa som fnissade och kommenterade.