Nu är glada julen slut slut slut

Och det är jag också. Jag är nöjd på jul. Nu får det vara nog. Jag försöker smyga bort en liten julsak i taget. En liten ljusstake där som jag packar ner. En liten tomte som jag gömmer. En julduk som ingen saknar. Nu ska jag bara komma på hur jag smyger bort den barrande granen utan att nån märker nåt. Och kanske råkar få separationsångest eller nåt.

Men en sak kunde jag inte låta bli. Att baka struvor. Lite sent förvisso, men ack så välbehövligt. Min absoluta favorit och jag är så lycklig när jag lyckas skapa dessa mästerverk. Utan mammas hjälp. Alldeles själv. Utan större missöden. Jovars. Visst är en del lite mörka och en del lite ljusa. Och sockret klumpar sig och en del är sega. Men ändå. I år gick det extra bra. Nästan inga kasserades. Tyvärr. Och inga oväntade hett-fett-explosioner. Som ett annat år. Då höll det på att gå illa. Det hamnade lite vatten i det heta kokosfettet. Då fräser det och bubblar så att man måste kika ner. Och då exploderar allt rakt upp i luften och fräser till på hud och hår. Och på glasögonen. Som skyddade ögat. Nej, nu vet jag bättre. Hett fett tål inte ens den minsta gnutta vatten...

Annars har vi plockat undan utemöblerna idag. Lagt på presenning och allt. Inte en dag för sent. Eller för tidigt heller för den delen. För det kan ju komma snö den här vintern också. Om vi har tur.

I morgon är sista dagen på 2011. Inga nyårslöften för min del. 2012 får ta vid där 2011 slutar helt enkelt. En dag i taget. Vi njuter av nuet och av varandra. Ta hand om er så hörs vi.