Man skulle kunna tro att vi har fått julstämning här i huset. Och för barnens skull kan vi säga att vi har det. Men om sanningen ska fram så har vi inte kommit så långt. Julstjärnor är uppe. Och några ljusstakar. Adventsstaken kom fram till andra advent. Och Vildis har plockat fram julkyrkan och gjort fint. Men sen tog det stopp. Utebelysningen lyser med sin frånvaro. (Haha, jag är en humorist). Och mitt på golvet står två välfyllda kartonger med julpynt. Som liksom inte har nånstans att ta vägen. För det finns ingenstans att sätta det. Det finns inga lediga ytor i huset att trycka ner en fet tomte på. Det är redan fullt. Fullt med papper, böcker, leksaker, datorer, skålar, pryttlar, teckningar - you name it, we have it. Och det beror inte bara på att vår matsal är ur funktion. Förut hade vi visserligen ett rum där man kunde pynta. I fina matsalen. Men resten av huset såg ju likadant ut som nu. Fullt.
Och ja. Det är mitt fel. Det är jag som sparar på saker. Jag kan inte skänka bort en bok, fast jag har läst den. Jag kan inte slänga en teckningshög, utan att gå igenom den. Jag kan inte slänga de gamla tallrikarna, fast jag köpt nya. Det är en defekt jag har, som jag aldrig hinner ta itu med. För jag måste sortera och plocka och fixa här hemma för att få plats med alla saker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar