Ni har säkert undrat.
Hur går det? Hur går det?
Nja säger jag då.
Eller till och med nej.
Det går inte så bra.
Jag har i princip varit förkyld sen sist jag tränade. Och det var långt innan jul. Tror jag. Jag minns inte ens. Det känns lite orättvist. För jag vill fortfarande.
Hur klarade jag julen då? Med maten och så. Min PT ni vet. Min Personal Trainer. Hon föreslog att jag skulle skriva ner en lista på vad jag fick äta och inte fick äta liksom i förväg. Och så skulle min man få hjälpa mig att hålla vad jag lovat. Haha. Tänkte jag. Han är väl inte helt självmordsbenägen. Så det talade jag inte ens om för min man. Och jag skrev ingen lista heller. Och jag åt vad jag ville...
Nu är det svårare. För nu vill jag vara duktig. Nu vill jag äta bra och börja träna. Post-jul-syndromet ni vet. Men en och annan lakrits går ner ändå fast jag inte vill. Eller en liten liten chokladbit fast jag inte får. Vilken otur jag har.
Fru Olsson skriver om familjeliv och vardag. Hon funderar en del på vad hon ska bli när hon blir stor, varför hon gör si eller så och varför livet ibland känns som en charad. Beslutsångest präglar fru Olssons vardag och hon lever efter devisen 'Man ångrar sig alltid.' Det är något fru Olsson vill ändra på. Målet är att njuta av livet, leva i nuet och att skapa sin egen framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar