Min man fick en cd-skiva i julklapp. 'Ultimate Santana'. Som vi lyssnade på i bilen på väg till hemstaden. Lill-Tjorvas han diggar. Han håller takten med huvudet. Fram och tillbaka. Eller åt sidorna. Och ibland bara runt runt. Tills han somnar. Själv blir jag nostalgisk. Minns hur vi i nian låg med huvudena på varandras magar och diggade och kände oss coola och kanske lite höga. Höga på fniss och möjligtvis en åttondels flaska Liebfraumilch och mentholcigaretter. Inte jag förstås. Jag var den försiktiga typen. Så jag luktade bara.
Det var killarna som valde Santana. Och Rainbow och Dio. Men vi diggade. Om tjejerna valde blev det Magnus Uggla och Imperiet.Och mintgrönt nagellack.
Det var speciellt en låt jag mindes. Som de sade var bra. 'Lyssna nu. Lyssna på det här. Hör du gitarren?' Och jag lyssnade. Och diggade gitarren. Tänkte att på 'Ultimate Santana' måste ju den låten vara med. Lyssnade runt och hittade nåt snarlikt. Jodå, det var nog den. Men lät den verkligen så? Låt gå för det. Men den riktiga känslan ville inte infinna sig.
Men nu kom jag på det. 'I love you much too much'. Jag surfade fram den på Spotify. Och där var den. Det pirrar i magen av tonårshormoner och lukten av menthol.
Fru Olsson skriver om familjeliv och vardag. Hon funderar en del på vad hon ska bli när hon blir stor, varför hon gör si eller så och varför livet ibland känns som en charad. Beslutsångest präglar fru Olssons vardag och hon lever efter devisen 'Man ångrar sig alltid.' Det är något fru Olsson vill ändra på. Målet är att njuta av livet, leva i nuet och att skapa sin egen framtid.
1 kommentar:
Roliga minnen :) Å så lite Camel-cigaretter också ! //Stefan
Skicka en kommentar