Niceville

Jag som bölade mig igenom hela filmen. Nu har jag läst boken och bölade mig på bussen istället. Men jag satt inte och hulkade högt den här gången.

Boken var bra. Gripande så klart och det är ju en engagerande och fascinerande historia. Den känns som på riktigt och jag funderar på hur jag själv skulle ha agerat och levt på den tiden och i den miljön. Hur modig skulle jag ha varit? Hur rädd för hemska Hilly?

Det var en del som var med i boken men inte i filmen. Och det var lite kul att göra det i den ordningen för en gångs skull. Att se filmen först och läsa boken sen. Nu kunde jag förstå hur man tänkte när man tog bort den scenen, den personen, den historien. Hur man fick fram storyn ändå. Utan att allt fick plats i filmen. Annars brukar man bli sur för att filmen tar bort och förvränger för mycket. Att boken är originalet gäller ju nu också. Och ser man då filmen först blir man mer tolerant och förstående till ändringarna. Men å andra sidan missar jag lite av bokupplevelsen eftersom jag vet vad som ska hända. Jag minskade i alla fall bölandet betydligt. Det härliga bölandet.