En liten tragedi

På vägen hit hände en liten tragedi. En stor smärre tragedi. Lillebror lånade storasysters docka när vi lunchade på McDonalds i Falun. När vi kom ut från McDonalds var dockan inte sig lik. Hon var enögd. Ruskigt enögd. Så där skräckfilmsruskigt enögd. Vi gick förstås in och letade efter dockans tappade öga. Vi frågade barnfamiljen som satt vid vårt bord om de hade sett ett öga som vi tappat. De hade inte hittat nåt öga. De såg heller inte så hungriga ut längre...

Tragedin var ett faktum. Dockan var enögd, blind och så gott som död. Ingen kan älska en sådan docka. Allt var över och förbi. Och lillebror var dum. Och här var det alltså dags att pedagogiskt förklara att vi minsann skulle älska våra barn lika mycket även om de tappade ett öga eller två. Att det var nu den stackars dockan behövde kärlek och tröst som allra mest.

Jag vet inte om det funkade. Dockan ligger fortfarande enögd och ensam kvar i bilen. Ratad och förträngd. Lillebrors tvåögda docka är dock flitigt engagerad i lek och stoj. Det enda mamman lyckats åstadkomma var en stunds dåligt samvete hos dottern, med sin påminnelse om den stackaren som ligger ensam och enögd i bilen...

Och just i denna stund kanske en förvånad och förfärad gäst möter en ensam och stirrande blick på ett ostädat golv i Falun...