Twitterier

Jag började ju twittra för ett tag sen. Och man kan väl säga att jag i princip nästan har slutat redan. Det fascinerar mig detta forum. En överfull skådeplats där vanliga och ovanliga slåss om uppmärksamheten. Alla gör sin röst hörd. Men vem lyssnar?

Själv fick jag snabbt ihop fem hela följare. Icke att förakta. Fyra kompisar och en som nog gör reklam för sig eller nåt. Men så började jakten på uppmärksamhet. Den stora jakten på ett svar från en kändis. En bekräftelse på att en känd person, en person som nästan alla i hela Sverige vet vem det är, att den kända personen, läste igenom något jag skrivit och skrev ett svar. Till mig typ. Eller bekräftelsen i en 'retweet'. Jag finns. Jag är. Jag betyder nåt. Eller?!

Och hur dessa kändisar har en sån makt att glädja och förgöra oss vanliga. Hur de kan göra min dag, genom att ge mig två sekunders uppmärksamhet.

Och så nyfikenheten. Visst är det spännande att följa Martin Melins och Camilla Läckbergs välregisserade smågnabb. Att höra vilka filmer Ulf Malmros sågar. Vilka sjukdomar Annika Lantz dragit på sig. Hur fina resor Carola, Måns och Anders Timell gör. Hur kärleksfullt Magnus Uggla och Petter munhuggs. Jag älskar det.

Men vi vanliga då. Man måste vara exceptionellt rolig och intressant om man ska bli 'upptäckt'. Och framförallt aktiv för att överhuvudtaget märkas och få följare. Och man behöver vara konstant uppkopplad om man vill hänga med. Kanske, kanske kan man bygga upp en profil då. Men man kommer aldrig att bli kompis med Magnus Uggla eller Camilla Läckberg. Om det är det man tror.

Och allt detta tänkte jag. Och kände mig vuxen och klok. Att nu lägger jag ner det här. Twitter var inget för mig. Jag gillar kändisar, men jag tänker inte förnedra mig till att jaga ett svar från Camilla Läckberg. Jag har goda vänner som jag kan ägna min tid åt i stället. Så klokt tänkte jag. Och så kom det ett mail om en ny följare. Thomas Di Leva följer nu dig på Twitter. Alltså den Thomas Di Leva? Den riktiga? Är det han på riktigt? Varför följer han mig? Slant han på tangenterna? Är det nån som skojar? Och vad ska jag skriva nu?

Och nu sitter jag här i alla fall. Kvar på Twitter. Och försöker formulera kvicka och intelligenta kommentarer. Och hoppas lite, lite att jag ska bli kompis med Thomas Di Leva. Ja - och kanske Camilla Läckberg...?