Idag skulle Vildis till biblioteket med klassen. Då ska de hinna med en buss och vi måste komma tidigare till skolan. Tidigare! Med tre barn och en tidsoptimist till mor... Men jo då. Vi har blivit ganska bra på det där. Mamman tjatar och tjatar och tjatar ända tills vi sitter i bilen. Jag försökte förklara för Vildis att idag var det hon som hade en tid att passa och då kan hon också driva på oss andra. Ibland har jag ett möte jag ska hinna till. Ibland har A-son nån tid att passa. Och idag var det Vildis som hade en tid att passa. Då har hon liksom lite ansvar att skynda sig.
Vildis stod tyst och lyssnade allvarligt samtidigt som hon begrundade sin spegelbild i hallspegeln. Det där gick nog in tänkte mamman. Det där förstod hon. Nu behöver jag inte tjata längre.
Titta mamma! Jag kan göra mina näsborrar större!
Fru Olsson skriver om familjeliv och vardag. Hon funderar en del på vad hon ska bli när hon blir stor, varför hon gör si eller så och varför livet ibland känns som en charad. Beslutsångest präglar fru Olssons vardag och hon lever efter devisen 'Man ångrar sig alltid.' Det är något fru Olsson vill ändra på. Målet är att njuta av livet, leva i nuet och att skapa sin egen framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar