Så är vi åter hemma efter en härlig och rörig sportlovsvecka i Sälen. Rörig för att det blev en del vabbande med Lill-Tjorvas och härlig för att vi har varit ute i snö och sol och haft kul tillsammans. Och man kan ju tycka att det är rätt skönt att komma hem. Men här är det än mer rörigt. Sakerna vi lämnade framme i all hast verkar ligga kvar där vi släppte dem. Maten är slut och ingen orkar handla. Högen med post var rätt så vanligt trist. Blommorna surar och tvättkorgen är mer än överfull... Välkommen till vardagen!
På väg hem från Sälen igår kväll hade flera byar tänt marschaller efter vägkanten. I långa rader. Glimmande och sprakande marschaller. Urmysigt och jag blev glad.
Sen funderade jag hur det gick till att alla byar gjorde så. Ringde de runt och sade - vi har en bra idé. Dan innan Vasaloppet så tänder alla byar marschaller. Det blir toppen. Eller var det en by som började och så tänkte de andra att - hallå så där vill vi också göra. Vi har ju en ännu mysigare by.
Fast det spelar ju ingen roll. Även om jag gillar första varianten bättre. Allt i samförstånd. Mysigt var det likväl.
Fru Olsson skriver om familjeliv och vardag. Hon funderar en del på vad hon ska bli när hon blir stor, varför hon gör si eller så och varför livet ibland känns som en charad. Beslutsångest präglar fru Olssons vardag och hon lever efter devisen 'Man ångrar sig alltid.' Det är något fru Olsson vill ändra på. Målet är att njuta av livet, leva i nuet och att skapa sin egen framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar