Jag känner att jag har så många rapporter att komma med. Hur går det till exempel med min PT? Jo, tackar som frågar. Idag var vi ute och sprang. (Läses med stolt röst.) Det blev knappa 5 km i lagom tempo. Riktigt skönt faktiskt. (Läses nästan med mallig röst.)
Förra måndagen sprang vi också. Jag var taggad. Hade tom hunnit ut två vändor själv veckan innan. Då hade jag sprungit längre än vad vi skulle springa nu. Mesigt, tänkte jag tyst för mig själv. Vi sprang åt varsitt håll. Och möttes typ nästan på mitten. 'Har du gått nånting?' frågade PT. 'Nähä', svarade jag stolt. 'Oj, det måste du göra. Vi är ju 40+ vet du och måste tänka på lederna...' (eller vad hon sade - jag slutade lyssna...) Sen fick jag instruktioner om att gå 60 steg i rask takt per kilometer. Pffft. Löjligt.
Men sen visade det sig att jag gärna gick. Mer än gärna faktiskt. Fuskade lite och gick 64 steg en gång. Ha!
Fru Olsson skriver om familjeliv och vardag. Hon funderar en del på vad hon ska bli när hon blir stor, varför hon gör si eller så och varför livet ibland känns som en charad. Beslutsångest präglar fru Olssons vardag och hon lever efter devisen 'Man ångrar sig alltid.' Det är något fru Olsson vill ändra på. Målet är att njuta av livet, leva i nuet och att skapa sin egen framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar