Idag blev det hastigt och lustigt dags för lite teater igen. (Tack syrran!) Det var 'Jeppe på berget' på Stadsteatern. Och här sitter jag nu. Konfunderad och brydd. Vad var det som hände? Vilken märklig pjäs. Skriven redan 1722 av Ludvig Holberg. Och komedi står det på Wikipedia. Var då? undrar jag. En helt igenom sorglig historia om en försupen man, slagen av sin sorgliga hustru och utsedd till förströelse av rikemansfolket.
Här kommer handlingen. Frun skäller. Jeppe super ner sig. Greven med sina sorgliga och skadade barn hittar honom. Påläggskalven i familjen hittar på ett finurligt och avancerat bus till faderns stora förtjusning. Den andra sonen och dottern med Tourettes syndrom kämpar om faderns gunst, men har inte en chans mot guldgossen. Buset går ut på att låtsas att Jeppe är greve och de betjänter. Jeppe vaknar och tror han drömmer. Till slut låter han sig övertygas om sin storhet och blotta tanken stiger honom åt huvudet. Han svär, domderar, super och hinner dessutom skalla lillsonen och våldta dottern, medan fadern och äldstesonen låtsas titta åt annat håll. De leker ju bara...
Sen återbördas han till fattigdomen. Frun slår nästan ihjäl honom. Rika familjen fortsätter sitt lilla skämt och håller domstol med honom och han döms till döden, inklusive styckning och spridning av kroppsdelar. (Sade jag att den var makaber?) Jeppe dör typ. Frun hittar alla kroppsdelarna och ångrar sig och pratar lite med Jeppes huvud. Som svarar. Då sparkar hon honom. Då vaknar han och lever igen. Han får en massa pengar av rika familjen för besväret. Jeppe super upp pengarna.
Det var väl handlingen i korta drag. Märklig, otäck och makaber. Sorglig och olustig. Vilka skadade och rubbade människor. Nej, en konstig historia som dock framfördes på ett sceniskt snyggt sätt. Med dimridåer och bra skådespelare. Jeppe spelades mycket trovärdigt av Leif Andrée. Sten Ljunggren var ruskigt otäck. Och Frida Hallgren gillar jag skarpt.
Sen störde det mig att det satt några tjejer på läktaren och skrattade högt. 'Det är väl ingen komedi heller', tänkte jag surt. Men det var ju det det var enligt Wikipedia... Själv skrattade jag föga.
Fru Olsson skriver om familjeliv och vardag. Hon funderar en del på vad hon ska bli när hon blir stor, varför hon gör si eller så och varför livet ibland känns som en charad. Beslutsångest präglar fru Olssons vardag och hon lever efter devisen 'Man ångrar sig alltid.' Det är något fru Olsson vill ändra på. Målet är att njuta av livet, leva i nuet och att skapa sin egen framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar