fredag 16 september 2011

Världens bästa lyktstolpe

En sak har jag och min dotter gemensamt. Bland annat. Vi har en ruggig separationsångest. Inget kan slängas. Allt ska sparas. Min separationsångest har förvisso förfinats genom åren och jag kan släppa vissa saker i alla fall. Inte många men vissa... Kartonger tex har jag inga problem att slänga. Eller fina plastpåsar. Eller trasiga skor. De sakerna kämpar Vildis med fortfarande...

I helgen rök en gammal lyktstolpe från trädgården. Den hade inte funkat på länge. Den stod lite snett. Den var omgiven av en misskött rabatt med vildrosor och ogräs. Den var i vägen när man klippte gräset. Så det var verkligen dags att pensionera den.

Vildis grät.

- Det var ju den finaste lyktstolpen vi hade.
- Ja, för vi har ingen mer!?
- Och det var den bästa saken i hela trädgården.
- Men, poolen då?
- Ja, förutom den då.
- Men studsmattan då?
- Ja, den också kanske. Men ändå! Jag saknar den!

Nu är stolpen borta. Och jag kan hålla med om att den lämnat ett stort tomrum efter sig. Men vi kommer nog över det...

Ha det bra stolpen! Vart du än befinner dig! Och tack för den här tiden...
 

Inga kommentarer: