Första träffen

Så då var man igång. Min personliga tränare har varit här idag. Mycket spännande och jag ser faktiskt fram emot det här. Det är så himla lyxigt så jag dööör. Tänk att hon är här bara för min skull. Hon mäter och provar och peppar och planerar bara för mig. Sen att jag betalar för att hon ska göra det är en annan sak. Men bara känslan att få unna sig nåt sånt. Underbart.

Sen inser jag ju att det inte blir någon dans på rosor. Jag måste visst träna också. Säger hon. Vi har satt mål. Mätbara mål. Jag vill gå ner 10 kg och jag vill träna 2 ggr per vecka. Det låter inte så mycket med 2 ggr per vecka, men när man börjar från noll ggr per vecka så är det en ganska kraftig ökning... De där 10 kilona blir svårast...

Idag var det mätning och testning. Vikt, puls, blodtryck och styrka. Och här finns det potential att förbättras. Om man säger så. Och det sade hon. Så det får man ju se som positivt... Jag klarade 18 situps på en minut. 17 armhävningar (på knä) på en minut. Och 2 benböj på ena benet och noll benböj på andra benet. Noll! Fattar ni?!

Sen fick jag mina övningar. Och en pilatesboll. En fin och blå. Jag blev jätteglad. För min blåa boll. Så fick jag en matta också. Vi testade övningarna. Och oj, vad vingligt och ostadigt det var. Jag rullade av, jag dunsade ner, jag tappade balansen. Som sagt - det finns potential...

I morgon ska jag springa. Säger hon. Min personal trainer. Jobbig typ.