Våga vara annorlunda

(fotograf: Håkan Ivarsson)

Igår var jag på en föreläsning som berör. Jag visste redan innan att jag skulle bli berörd. Eller jag anade. Föreläsningen hölls av Mikael Andersson. Han föddes utan armar och ben och temat för föreläsningen var 'Tankens kraft'.

Vilken människa. Föreläsningen gav mig mycket att tänka på. Hur hade mitt liv sett ut om jag föddes utan armar och ben? Hur kan jag ta till mig och utnyttja det som Mikael lärt sig och ville förmedla? Hur tar jag hand om mina drömmar? Vet jag ens vilka drömmar och mål jag har? Vad kan jag åstadkomma i livet med de förutsättningar jag har? Vilka begränsningar sätter jag för mig själv? Och när ska jag hinna svara på alla dessa frågor?

Samtidigt märker jag att jag tänker: 'Lätt för dig att säga som föddes utan armar och ben. Här glider jag runt på en räkmacka - hur lätt är det då att vara målmedveten och göra kloka val...' Jag vet att det är en helt absurd tanke, och jag slår generat bort den. Men ändå. Jag är faktiskt oerhört bortskämd och har haft tur i mina val. Jag är förstås också tacksam för detta, men förvirringen blir stor när man sedan vid 43 års ålder plötsligt undrar vad man ska bli när man blir stor. Missförstå nu inte detta. Jag är oerhört stolt och glad över mitt liv och vad jag åstadkommit. Men jag skulle önska att jag lyssnade mer till mitt hjärta. Att jag gjorde mer aktiva val. Och att jag inte lät mig påverkas av vad jag tror att andra förväntar sig eller vad jag tror anses som 'normalt'. Att jag vågade vara annorlunda.

Det var en av Mikaels slutsatser. Att våga vara annorlunda. Den tar jag till mig.

Jag är stolt över en sak. Min känsla efter föreläsningen var att jag ville hälsa på Mikael och tacka honom. Eller bara säga hej helt enkelt. Kändes lite fånigt, men jag ville det. Och så gjorde jag det. Det är jag stolt över. Jag brukar annars slå bort såna tankar. Mikael berättade att han hade varit nervös. Då blev jag förvånad. Än en gång trodde jag att 'alla andra' inte har mänskliga tankar och känslor. Han som är så stark och modig. Tänkte jag. Så var han nervös. Som vem som helst.

Sen mötte jag en gammal kursare. Tror egentligen inte att jag nånsin pratade med henne på den tiden där och då. Hon var en av de där coola, svala tjejerna. Men nu kände vi igen varann. På den korta tiden vi pratade visade det sig att vi var i ungefär samma sökande fas och jag fick med mig ett tips som jag ska titta närmare på. Stämningen efter föreläsningen bidrog så klart till min känsla, men jag väljer att se det som ett tecken i rätt riktning.

När jag kom till bilen hade jag fått parkeringsböter. Det gjorde inget. Det var helt klart rätt dag att få böter. Inget spelade nån roll. Jag har det bra. Sen kan man ju tolka det som ett tecken också om man vill. Att nu har jag stått för länge på fel plats...

Tack Mikael för att du så modigt och öppet delar din historia. Att du visar upp dig som du är och inspirerar mig att våga vara annorlunda. Och att jag duger som jag är.

Läs mer om Mikael på hans hemsida: http://www.mikael-unlimited.se/